denna dag känns inte så mycke bättre än i går . kännar bara att ja vill bryta kontakten men kan man o får man känna o göra så mot sitt barn? som man ändå älskar o älskat men är nu så nerkörd att man inte orkar. känslan e tung men varför bara finnas för henne då man bara hjälper till att hålla henne på ytan . välger hon nu själv bort mig som hon gjort så känner jag att ja kan släppa o bara ha känslan av maktlösheten på mig själv.alltså älska glömma o förlåta finns tyvärr inte för mig!

nu ska jag sätta mig i soffan ta de lugnt o sticka på sockor o se på hemtillgården sen tror jag dde e middas dax. så en sväng till affären vore ej dumt om man nu ska ha nåt i magen själv o till familjen.

känner mig besviken på mitt barn som nu ska vara vuxet, men som är min stora energi kyv. hon vill inte förstå att hon kört mig i botten på kännslor . jag har kämpat med henne i många långa år hon har fått olika diagnoser för sitt betende. med trotssyndrom tånorstrots achberger autismspektra adhd. o gud vet allt . bott på behandlings hem för jag inte orkat med hennes utåtagerande. oramlat in på banan i missbruk o alkohål. skyller hela sitt liv på mig. o nu e de dax igen mitt fel o nu orkar ja inte mer utan har sgt nej! då tände krutburken! så nu är man inte vatten värd. men jag har 2 vuxna barn till som är friska o lugna o sköter sig. barnbarn som är glada att få vara hos mig o ger mig lycka o glädje i livet. men sen kommer denna dotter o gör min tillvaro mycket ansträngd. o prat med henne går inte då även jag blir förbannad men de värsta är ändå att barnbarn finns i bilden o som inte får träffa mig . hur de små tar detta hoppas jag att jag kan få reda ut då dom söker upp mig i framtiden. ja någon stans kanske de finns nån mer i liknande situation ? men detta att skriva av sig kan ju vara en bra ide. nu ska jag bara se om jag kan angagera mig o göra en sida för mig att rensa mig själv i.